Förut trodde jag helt ärligt att det bara fanns en enda person på hela jorden man passade med. Som var ens andra hälft och att vi var meant to be forever and ever osv. Sen någonstans insåg jag att de finns nog fler än en person man passar med. Fler än en man kan spendera resten av livet med. Men sen insåg jag att det gäller för alla utom mig, för jag har bara en. Bara en enda person som kan få mig att känna mig som den mest unika människan på hela jorden. Bara en enda som på riktigt kan få mig att känna att jag klarar allt. Bara en enda människa jag hellre lever tillsammans med än ensam resten av mitt liv. Bara du.
Sen hatar jag definitiva slut och sånna här inlägg. Det är inte alls min stil och jag klarar inte av det. Och vet ni va? Jag klarar mig bra ändå. När jag blir stor kommer jag bo granne med min allra bästa vän, adoptera två underbara ungar och leva lycklig med vetskapen om att det är det näst bästa. Och att det räcker långt trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar